I februari var det bottenfryst i MälarennGötgatan var grå och kall av seklets värsta vinternDet var tungt att gånStockholm verkade full av långa svarta labyrinternJag var virrig och trött, jag var sliten och nöttnAllting runt omkring mig gick i ultrarapidnJag hade inga veckor, inga darnBara en röra av en massa tidnJag ville hitta en bra parollnNånting att tro på, nåt som tog mig upp en bit över nollnHon mötte mig med sitt leendenHon sa: Ta min hand, jag följer dignVi ska åt samma hålln nBåtarna låg inne vid stadsgårdens kajnJag var beredd att dra till Åbo, men hon räddade mig precisnVad ska man göra ända fram till majnMörkret är så tungt och alla mänskor är som isnMen hon tyngdes inte nernHon sa: Vad spelar det för rollnHär, ta min hand, jag följer dignVi ska åt samma hålln nBlå Dörren hade öppet och vi slog oss ner i barennHon var hemma efter veckor runt på resor och jag lyssnadenNär hon sa: Jag kanske stannar här ett tagnVi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dagnJag måste bara hitta en rollnJag sa: Ta min hand, jag följer dignVi ska åt samma hålln nVi ramlade runt på alla ställen som var öppna den nattennVi var konstnärer, och dom bästa i sitt slagnVi skulle ta oss långt, vi tvånHon sa: En dag står vi över februari, du och jagnNatten var så kall, vi höll hårt om varannnNu stängde dom i Stockholm och mänskorna försvannnMen vi hade lusten i behållnHon sa: Ta min hand, jag följer dignVi ska åt samma hållnnJag ger min själ till händerna som ger och inte ryckernJag sällar mig till hjältarna som gör och inte tyckernHon var allt, hon var sinnHon var den vackraste person jag hade träffat någonsinnBli kvar här med mig, bli kvar här med mignVi behöver ingenting om vi kan starta på nollnMen jag har ett rum några kvarter härifrånnHon sa: Ta min hand, jag följer dignVi ska åt samma håll, härifrånnTa min hand, jag följer dignVi ska åt samma hållnn