här på gatan där jag gömmer mig nhar hösten börjat tidigt ndu hör vindarna från slummern nmellan grenar och blad nhar du vaknat efter kraschen nhar du samlat dina saker nnär förtrollningen är bruten när det dags att ge sig av nninget rinner ut i sanden nför en drömmare från landet nsom varit mest i skymningens nflammande land nen dag står han mitt i askan nmed ett litet barn i handen nvilsen som en flykting ni sitt barndomsland nnfarväl Jupiter, adjö njag måste läka mina sår njag ser din singlande snö ndölja spåren där jag går nndu vet, kvar fanns ingen undran ningen lust och ingen skärpa nbara skatteskrapans skugga noch ett svidande drag nvi var starkare än mörkret nvi var snabbare än ljuset nvi var myten om oss själva nJupiter och jag nnfarväl Jupiter, adjö...nnjag ska sakna din välsignelse nnär stormarna rasar nlänge ska du fattas ni den vådliga stan ntack för skymningens sånger ntack för nattens alla lögner ntack för rodnaden om morgonen noch drömmarna på dannntack för kriget mot dom klokanför virvlarna i håretntack för svaren på gåtornandu la i min handnjag ska minnas dina drömmarnjag behåller dina viljornjag ska söka dina krafterni ett farligare landnnfarväl Jupiter, adjö...nnfarväl Jupiter, adjö...n