Stackars mannen med medaljernsom bara putsar sina minnennHan sitter tyst bland gammalt skrot nkan inte se för allt sot att ingen sitter mittemotnnOch stackars hon som flyter mednsom aldrig lärde sig ta satsnHon som ägnar all sin tid åt nåt hon inte ville bli nför det var bara där det fanns en platsnnStackars den som inte bryr signStackars de som aldrig tyr sig till andra än sig självanoch stackars fåglarna i burnnStackars de som stänger in signhundra dagar utan hedernStackars de som lever så, stackars de som tittar pånHur märkligt kan man må?n nOch stackars han som aldrig kämparnhan som säger stackars mobbnHan som hamna först i kön och blev så nöjd med sin lönnatt han glömde sitt jobbnnStackars den som inte bryr signStackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill hanstackars hon som har det brannStackars hon som ville oppnmen inte började från börjannI skara står en man som låter henne trampa på noch skrapa ansiktet i grusetnnStacakrs han som aldrig gråternfast han släpar på ett höghusnVad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett noch var ska det där huset?nnStackars hämmade lakejnStackars dig och stackars mignDet är en konstig värld vi lever i nDär ingenting är vad man tror