Jungfrun hon skulle sig åt stugan gånLinden darrar i lundennSå tog hon den vägen åt skogen blånTy hon var vid älskogen bundennnOch när som hon kom till skogen blånLinden darrar i lundennDär mötte henne en ulv så grånTy hon var vid älskogen bundennnKära ulver du bit inte mignDig vill jag giva min silversärknSilversärk jag passar ej pånDitt unga liv och blod måst gånnKära du ulver bit inte mignLinden darrar i lundennDig vill jag giva min silverskonTy hon var vid älskogen bundennnSilversko jag passar ej pånLinden darrar i lundennDitt unga liv och blod måst gånTy hon var vid älskogen bundennnKära du ulver du bit inte mignDig vill jag giva min guldkronanGuldkrona jag passar ej pånDitt unga liv och blod måst gånnJungfrun hon steg sig så högt i eknLinden darrar i lundennOch ulven han gick ner på backen och skreknTy hon var vid älskogen bundennnUlven han grafte den ek till rotnLinden darrar i lundennJungfrun gav upp ett så hiskeligt ropnTy hon var vid älskogen bundennnOch ungersven han sadlar sin gångare grånLinden darrar i lundennHan red litet fortare än fågeln flögnTy hon var vid älskogen bundennnOch när som han kom till platsen framnLinden darrar i lundennSå fann han ej mer än en blodiger armnTy hon var vid älskogen bundennnGud trösta Gud bättra mig ungersvennLinden darrar i lundennMin jungfru är borta min häst är förrändnTy hon var vid älskogen bunden