det finns en tätort på en slättnett kyrktorn sträcker sig mot himlennsom en tiggare under slummenndu ser det från den stora vägennnom du reser dit i vårnsäg att jag gärna kommer åternifall allting är förlåtetnatt man blir klokare med årennnoch om jag kommer dit igennhar du en plats där jag kan vilanett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrånnett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ånnnhälsa skönheten i norrnsäg till Viola att hon lysernatt hon var vackrare än sångennoch att jag önskar att jag skrev dennfråga krigarna i västnvar dom gömde sina bytennse om någon av dom kom undannoch kanske lever av det ännunnoch om jag kommer dit igen...nngå till huset med balkongndär järnvägsbommen ringernunder den varma, svarta plåtennhar jag lämnat några drömmarnnen dag lämnade jag alltnman kunde låta tiden varandet känns som andra sidan jordennvi kanske hade alla svarennnjag har kämpat med en drömnjag ville inga brustna hjärtanninga slitningar i blodetnjag ville hitta Söndermarkennnoch om jag kommer dit igen...