Hilla Lilla sitter i kammaren sinnIngen vet min sorg utan GudnHon fäller så mången tår uppå kindnDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnBrådt kom bud för drottningen innStolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sinnIngen vet min sorg utan GudnnDrottningen axlade kappan blånSå månde hon sig till stolts Hilla Lilla gånDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnNådiga Drottning I sätten er här nednAtt jag må tälja mina sorger för ernIngen vet min sorg utan GudnnMin fader han höll mig så hederlignIngen vet min sorg utan GudnEn riddare dagligen tjänte mignDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnOch det var Hertig HillebrandnIngen vet min sorg utan GudnMed honom så månde jag fly utav landnDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnOch när som vi kommo i rosende lundnIngen vet min sorg utan GudnDär lyste Hertig Hillebrand att vila en stundnDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnHan somnar en blund allt uti mitt skötnIngen vet min sorg utan GudnHan sof där en sömn så ljuvlig och sötnDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnHillebrand Hillebrand sov inte nunJag hörer min fader och mina bröder sjunJag hade ej förr utsagt dessa ordnFörrn sju sår lade Hillebrand till jordnnMin broder han tog mig vid guldgulan locknSå binder han mig vid sadelknoppnOch när som vi kommo i första lednMin sorgbundna moder hon ståndar dervidnnDå ville min broder kvälja mignMin moder hon ville bortsälja mignDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnSå sålde de mig för en klocka nynIngen vet min sorg utan GudnHon hänger i Marie KyrkebynDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnNär moder min hörde den klockans klangnIngen vet min sorg utan GudnHennes hjerta sönder i stycken sprangnDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorgernnStolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmednIngen vet min sorg utan GudnSå föll hon död ned för Drottningens knänDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger