Tusen år av hat nI sekel är han fjättrad nMed längtan av att dödliga skall blöda nnNär allting grips av köld nOch fimbulvintern härjar nMänniskan ska sin egen broder dräpa nnOch ruttna segel skymtas nEn stank av död från fjärran nOch Nagelfar skall färga haven röda nnGjallarhornet ekar nOch livets grenar skälver nTy jättar med enorma klippblock släpar nnSviken utav asar, men känner än dess blodsmak nEtt vrål som skälver marken är tusen år av hat nnGapet sträcks från himmel till jord nNär Fenrisulven oden slukar nMen Vidar sin fader hämnar nEn värld i brand och berg som rämnar nnRuttna segel skymtas nEn stank av död från fjärran nOch Nagelfar skall färga haven röda nnGjallarhornet ekar nOch livets grenar skälver nTy jättar med enorma klippblock släpar nnEnhärjarna tågar ut på Vigrids slätter nBifrost tyngs och rungar av jättars fötter nJärva män förgås av ormens etter nOch Nidhögg blickar upp från livets rötter