och marken är någons noch huset bebott noch tiden har tagit sig tid att bli trodd noch flickorna reste sig upp tills de stod nför luften var stark här men inte stark nog noch flickan med håret har bokstavens tröst noch över min rygg bär jag spår av den röst nsom i skydd av mörkret har flyttat hans grav ntill en plats uppåt älven njag sänder ett krav nhåll ut och vinka om du kan stå ut med minnetnstanken av hans hand nvinka mot din hjälte nu nförlåt honom de svagheter du anade nlatenta då nmen sparkandes och skrikandes ni ljuset av bekännelsen nförlösningen ndu vrider dig i lättnaden så oerhörd nnär stenen från ditt bröst blir till ett rep