I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bornhur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stornDär ansikte mot ansikte jagnevigt, evigt gud får se, se herren sebaotn nI himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och rennEj själva solen liknar den uti sitt middagsskennDen sol som aldrig nedergårnoch evigt oförmörkad står, är herren sebaotn nI himmelen, i himmelen, vad sälla utan talnAv änglarna och helgonen vad glans i ärans salnMin själ skall bliva dessa liknav evighetens skatter rik, hos herren sebaotnI himmelen, i himmelen, man inga tårar sernEj döden ej förgängelsen där skola härja mernDär skänkes fröjd och härlighetnoch frid och oförgänglighet av herren sebaotn nI himmelen, i himmelen, en sällhet du berettnsom intet öra hörde än och intet öga settnej njuten av ett dödligt bröstnej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot