Visst är natten svart,nvisst är marken kallnMen vi fryser tillsammansntvå benrangel skallrar i taktnDu står utanför,nJag står utanförnUr besvikelsen,nskammen kom långsamtnen känsla av maktnnDom viskar: Du är tidlös, men de menar omodernnEn elakhet som blir den ultimata komplimangennDu sa du vill ha stulna svarta rosor på din gravnEn Fleur de lise i guld på svart bredvid ditt namnnnDu är livnDu är dom långa milen mot BerlinnnDom kan bli något stort,ndom kan få jobbet gjortnDeras uppgift i årnär att skita i allt som vi sagtnVi ger upp till slut,nvi abdikerar nunoch föruttnelsennbörjar precis när vi fyllt 37nnÄlskling jag har aldrig kunnat lära dig någontingnI bästa fall så kan jag bidra med en känslanDu doftar svagt av våta vita rosor, gammal jordnEn Fleur de lise i guld på svart bredvid ditt namnnnDu är livnDu är dom långa milen mot Berlin