Vaknar upp och världen har färgat sitt hårnHimlen är blå som dom ögon jag glömde igårnVaknar upp, jag har aldrig varit så gladnGlad över allt som är över, men ledsen för att det inte finns kvarnnHon är som ett vykortnSom jag skickat någonstansnHon är som ett vykortnSom jag skickat till ett annat landnnOch i texten bakpå, där är orden så smånAtt man inte kan se vad det stårnnHon gråter i årnHon har händerna fulla av stennHon kastar dom på mig, men jag kan bara lennHon somnar innMed ögon som två röda sårnJag stänger dörren så tyst och börjar långsamt gå därifrånnnHon är som ett vykortnSom jag skickat någonstansnnHon är som ett vykortnSom jag skickat till ett annat landnnOch i texten bakpå, där är orden så smånAtt man inte kan se vad det stårnnHon är som ett vykortnSom jag skickat någonstansnHon är som ett vykortnSom jag skickat till ett annat landnnHon är som ett vykortnSom jag skickat någonstansnHon är som ett vykort...